IGN

Tal com o seu antecessor, Sherlock Holmes: The Devil's Daughter exige, antes de mais, envolvimento. É um título de gratificação demorada, que convida à repetição da exploração e análise, algo a que nem todos estamos predispostos. Garante mais liberdade do que nunca, é inclusive possível morrer ou condenar a pessoa errada, e depois viver com o remorso, uma abordagem que merecia outras ambições para ser colocada em prática.

Los fans de Mega Man se sentirán decepcionados con esta secuela espiritual. Aquellos que no conozcan la obra original, se sentirán confundidos, con un título que no aporta nada nuevo al género y se siente demasiado genérico y en rara ocasión divertido. Un intento de resurrección de todo un clásico tirado a la basura y casi 4 millones de dólares de financiación desperdiciados.

Trials of the Blood Dragon es un título divertido y muy disfrutable que, sin embargo, queda oscurecido por llegar algo corto de contenidos en comparación con el resto de Trials y, además, ofrecer una serie de secciones a pie que desesperan por la imprecisión en los controles y lo poco inspirado de las situaciones que presenta.

När jag plockade upp Mighty No. 9 var det egentligen inget jag trodde skulle greppa tag i mig på det här sättet. Det fanns ju liksom inget speciellt att se fram emot. Jag visste ju vad det var och hade klara förväntningar kring vad jag skulle få. Men ojojoj, vad jag hade glömt bort hur fantastiskt det känns med ett riktigt bra Mega Man-spel. Mighty No. 9 blev riktigt, riktigt bra till slut.

Far Harbor лучше всех предыдущих DLC к Fallout 4, в некотором смысле оно даже лучше самой Fallout 4, но все-таки это дополнение банально и даже вторично. Тут есть прекрасные декорации, а сценаристы иногда пытаются задавать интересные вопросы, но быстро тушуются, будто испугавшись собственной храбрости, и сбиваются на привычные, набившие оскомину темы.

Och det är sådana här små fina detaljer som tillsammans med den lagom djupa och väldigt underhållande spelmekaniken som håller mig engagerad i de 17 timmar det tog för mig att spela igenom äventyret. Trots att detta egentligen inte är min sorts spel så tog spelet hand om mig, ledde mig med varsam hand genom grunderna och gav mig sedan chans att rensa rymden från piratavskum.

Het is jammer dat Trials of the Blood Dragon zo kort is, want qua verhaal en setting weten ze de juiste snaar te raken. Ook bepaalde nieuwe gameplay-elementen zoals het machinegeweer en de Turboflip werken, al hadden het platformen en de grappling hook beter uitgewerkt mogen worden.

Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter är en fantastiskt upplevelse som lyft upp spelserien en nivå från förra konsolgenerationen. Spelet erbjuder intressanta fall med stor variation både i stämning såväl som spelmekanik. Det moraliska ställningstagandet uppmanar till att spela igenom det igen för att se andra vinklar av fallen och hur de påverkar slutet. Det är första gången som Frogwares lyckats skapa den känslan hos mig i ett av sina Sherlock Holmes-spel.

Much like you'd see in a seedy 1980s movie, Trials of the Blood Dragon is like a pretty good first hit of a drug. The buzz is short and mostly enjoyable, but it's so different that you might get hooked on the series. It's got a great gateway due to the story's ties to Far Cry 3: Blood Dragon, the flashy neon art, the constant pop-culture references, and fantastic techno score.

Mirror’s Edge Catalyst is helaas een teleurstelling en enkel de moeite voor de uitstekende parkour-/free running-actie. Helaas zorgen het slappe verhaal, het gebrek aan variatie en de beroerde combat ervoor dat er weinig reden is om je door de ongeveer tien uur aan verhaal heen te slaan. De open wereld heeft weinig anders te bieden dan time trials en eindeloos backtracken.